Längs fjällvinden -
en foto- och reportagebok
om människor och levnadsöden i Tärnaby
Utkommer i februari 2007

Uppdaterad sida februari 2006
Andra reportage

En bokäventyr av och med
Erland Segerstedt och Göran Lundin

I den sena hösten återvänder vi till fjällägenheten vid sjön Biellojaure, där Arne och Birgitta bor. Vi vandrar leden från sjöns västra sida, dimmolnen är på väg att lätta och det är alldeles vindstilla. Fortfarande har en hel del björkar kvar höstlöven, även om de nu skiftar i brunt och nästan svart. Men i det trolska morgonljuset, där solen ibland bryter igenom, ibland gömmer sig i morgondimman, blir även senhöstens färger märkligt vackra. Bångfjället har en krans av moln, bara toppen visar sig. Den är som en mössa i ständig förändring.

Efter en lätt vandring är vi framme vid Vartjojukke, bäcken - i själva verket är den här i selet bred som en älv - som skiljer Väretsfjället från Stuortjåkke. Vid det första brofästet träder hemmanet i Biellorjaure fram under dimmolnen. En öppning till sagans land. Dimmolnen välver en båge över de röda byggnaderna och den ännu gröna sluttningen. En korp kluckar någonstans, över vattnet, det låter som vattendroppar som faller.

Bielloujaure är det enda hemmanet i Tärnaby som ligger i väglöst land. På vintern går skoterled dit, på sommaren gäller båt eller vandringsled. I förfallstider går ingetdera. Hemmanet ligger i östra änden av sjön, vackert belägen på sluttningen till Sturotjåkke.

Arne kommer ut på bron när vi kommer. Solen skiner, Arne suger på sin pipa. Han är född och uppvuxen här. Pappa, Erik Amandus och Edith (tant Edith kallad), flyttade hit från Oltokken 1921.
- Förr fick de fina herrarna som kom och hälsade på gå till fots, säger Arne. Det är femtio når sedan en landshövding var här och hälsade på.
Det var överhuvudtaget andra tider förr. Då var Biellojaure en knutpunkt för samerna, som kom med renhjordarna och fick mat och logi hos Edith och Erik.

Arne visar oss runt och berättar i koncentrerade bilder om fjällägenhetens historia. Han är den ende av bröderna som bor kvar härute, tillsammans med sambon Birgitta. blir han också den siste fasta innevånaren? Mycket talar för det.

På eftermiddagen kör han han oss tillbaka med båten. Sjön ligger spegelblank och himlen tycks förflyttad ner på jorden. Bångfjällets karaktäristiska siluett är nu frilagd och ett bra riktmärke. Därbortom syns Storfjällets toppar, redan fläckiga av snö. Snart ska snö och is också lägga sitt lock över Biellojaure.