Längs fjällvinden -
en foto- och reportagebok
om människor och levnadsöden i Tärnaby.
Utkommer i februari 2007.

Uppdaterad sida januari 2006
Andra reportage
Fotografens egen hemsida

En bokäventyr av och med
Erland Segerstedt och Göran Lundin

I slutet av april tar jag och Erland vår egen skoter på släpet, till en parkeringsficka ovanför Umasjö. Mathias kommer ner på sin skoter och tillsammans följs vi åt till Skafsbäckskojan, en renvaktarstuga, som naturbevakarna har tillgång till. Jag och Erland har fått tillstånd av Länsstyrelsen att följa Mathias Larsson, naturbevakare i Tärnaby, i jobbet, under två dagar.

Medan dagen övergår i kväl berättar Mathias om olika spårningar, om hur han arbetar, och han finner ett träffande uttryck:
- Dit korpen flyger, dit åker jag.
Och anledningen är förstås att korpen söker sig till kadaver och slaktplatser, som kan vara mycket intressanta för en naturbevakare.

Nästa morgon åker vi till ett gammalt fjällrävsgryt. Sikten är dålig och det är till och med svårt att åka i Mathias spår. Han kör vant och skickligt och tycks känna varenda kulle, varenda sten.
På hög höjd stannar han och pekar:
- Där ser man ett typiskt bo. Dom är fenomenalt skickliga att gräva och har alltid flera utgångar. Vid ingångarna bildas små kullar där det växer bra.

Han tar fram tubkikaren och monterar på skotern. Efter en stunds spaning konstaterar han:

- Det verkar dött. Vi kan åka fram. Normalt gör jag aldrig det, men det här grytet är övergivet nu. Fjällräven är extremt beroende av tillgången på gnagare, och gnagarna har nästan helt försvunnit detta år. Han tar fram anteckningsblocket i snögloppet och skriver.

Fjällräven är utrotningshotad - inte minst på grund av förekomsten av rödräv - och i fjol var det bara en känd föryngring i hela Vindelfjällens naturreservat.

Vi kör längs gränsen till Norge och inspekterar ett gammlat gränsröse. Mathias har rätt att köra in i Norge och han och hans kollegor har ett utvecklat samarbete med de norska naturbevakarna. Tjuvjägare och ligor som försöker stjäla rovfågelsungar och ägg, arbetar också internationellt.
- Om jag skulle ertappa någon som tjuvskjutit, så är det bara att sätta sig ner och försöka resonera lugnt, säger han.

Jaså, tänker, jag. Kan man prata sig ur det hela.

- Lugnt och stillsamt förklarar jag att nu blir det polisanmälan, det går inte att komma undan, fortsätter Mathias. Och det är absolut ingen idé att göra saken värre.

Vi åker mot Övre Ältsvattnet. Plötsligt gör Mathias en gir in mot en björkskogsdunge och tränger in mellan träden. Där står plötsligt en nyuppförd redskapsbod, som innehåller tält och kök och lite proviant.
- Det här bygget är okänt för mig. Det kan ju finnas tillstånd, som jag missat, men jag måste kontrollera först.

Han filmar och mäter upp stugan.

- Jag har ett sjätte sinne för svartbyggen, skrattar han. Det här kan vara ett förråd för något företag som arrangerar fiskeresor. Vi får se.

Sedan börjar den riktiga klättringen, eftersom vädret tillåter en toppbestigning. Det blir - åtminstone för oss - avancerad skoterkörning innan vi landar på tusen meters höjd. Alldeles under toppröset, finns också ett gammalt gränsröse. Vi har varit inne och snuddat på norskt territorium. Molnen har skingrats och solen är på väg ned. Fjällen lyser i blått, ett förtrollande ljus.
Under körningen nerför, är Mathias försiktig. Han stannar ibland och kastar snöbollar framför sig. Han brukar också ha pinnar med sig, som han använder för att upptäcka bäckraviner och hängdrivor.
- När man saknar referenspunkter, som nu, när allting bara är vitt, är det viktigt att bilda sig en uppfattning om hur terrängen ser ut. Det har hänt flera gånger när jag kastat saker framför mig, att föremålet bara försvunnit. Där vill man inte hamna, vare sig med skoter eller på skidor.

Patrik Nöjd är anställd av Umbyn som rovdjursspanare. Om han hittar en föryngring rapporterar han till någon av naturbevakarna. För en bekräftad föryngring får ju samebyn 250 000 kr.

På andra dagen träffar vi Patrik vid Syterstugan. Han vill att vi ska följa med honom. Han vill visa oss en sak.
Vi kastar oss efter och efter halvtimmes körning stannar vi under en fjällbrant. Mathias riggar upp teleskopet åt det håll Nöjd pekar. Hög, högt uppe, syns järvspår som går ner mot en kulle, där det finns ett ingångshål.
- Hon gick ner där i morse, jag följde spåren över fjället. Jag är ganska säker på att hon har ungar där.
Mathias håller med. Det låter troligt, även om det inte finns några spår av ungar utanför. Bara av honan. För övrigt förstörs spåren nu snabbt av dagsmejan.