Längs fjällvinden -
en foto- och reportagebok
om människor och levnadsöden i Tärnaby
Utkommer i februari 2007

Uppdaterad sida januari 2006
Andra reportage

En bokäventyr av och med
Erland Segerstedt (foto) Och Göran Lundin (text)

Sten Lindgren är en mångsysslare av stora mått, en man som kombinerar praktiskt och intellektuellt arbete. Han harbyggt en hel stugby, ett eget flygplan och sitt eget hus. Bland annat. Det intellektuella visar sig i att han är bokslukare. Och det går fort när han läser. Men framförallt har han gjort sig känd som ledare för fjällräddarna i Tärnafjällen. Det var också i den egenskapen vi träffade honom för första gången: han serverade kaffe i Tärnsjöstugan under fjällräddningsövningen. Lite senare på natten var han "lavinoffer", som vi grävde fram uppe på en fjällsluttning.

Han och hustrun Karin började bygga sin stugby 1964, i Västansjö, en bit utanför Tärnaby, på vägen till Hemavan. Med tiden blev det sexton stugor och en stor servicebyggnad, som inrymde restaurang.,De blev kvar ända till 1990, då de sålde. Turistanläggningen förvandlades till en bostadsrättsförening.
Sten och Karin har haft en bestämd profil: i deras stugby skulle det vara lugnt.
- En gång kom det några gäster och berättade att ett gäng hade festat ordentligt i en stuga. En av dem stod på verandan och skrålade och drack öl. Jag gick dit och slog näven i bordet. "Ni får en halvtimme, sedan ska ni vara ute härifrån.
Ingen rädsla för att det skulle bli bråk?
- Jag är utbildad i närstrid på arméns jägarskola, så jag klarar mig alltid. Man måste städa omkring sig, annars får man en fläck på sitt rykte.

Sitt flygplan, en Piper Cub, har hani princip byggt själv. Det är en lättviktskärra med dukade vingar och dukad flygplanskropp. Motorn är en 150 hästars boxermotor.
- Jag flög upp den hit en gång, sen rev ju ut motorn och dukade om hela planet.
Det är en blå, liten skön skapelse, som ligger förtöjd vid strandkanten av Storlaisan. Sten startar motorn och varmkör en stund. Solen är på väg ner, Erland måste ro ut på en liten kobbe för att få bilderna. Jag kryper ner i passagerarsätet och sätter på mig säkerhetsbältet. Sten pekar på en skylt ovanför dörren: "Varning! Luftfartyget är amatörbyggt och uppfyller inte luftvärdighetskraven för "Normalklass."

Sedan drar Sten på och vi är snart "airborn" med en kvällssol i ryggen, som är på väg ner i väster. Sten gör några tvära girar och lågsniffar över Erland där han står på kobben.
När vi förvissat oss om att Erland fått bilder, lyfter vi än en gång och flyger mot Norra Fjällnäs. Snart har vi den ringlande och starkt strömmande Tärnaån under oss. När vi kommer över Oltokkbäcken knuffar Sten upp dörren så att jag ska få bättre sikt för kameran. Sedan lågsniffar vi över min egen stuga i några tvära girar.
- En enda gång har jag varit med om ett missöde, säger han. Det var när vi landade på en underjordisk sandbank och planet häftigt bromsade upp. Det ställde sig på nosen, men propellern klarade sig. Jag och Karin hade ett styvt jobb att få den flott igen.