Längs fjällvinden -
en foto- och reportagebok
om människor och levnadsöden i Tärnaby Utkommer i mars 2007.

Uppdaterad sida jan 2006
Andra reportage

En bokäventyr av och med
Erland Segerstedt (foto) Och Göran Lundin (text)


Sven Hermansson, Norra Fjällnäs, är en veteran när det gäller ripjakt. Sedan han var liten grabb har han snarat ripa. Hans favoritjaktmarker finns runt Bångfjället, där han placerar ut sina snaror.
En strålande februaridag åker vi med honom ut på fjället, första biten med skoter, sedan på skidor.
- Det gäller inte bara att kunna snara ripa, man måste försöka hålla snyltarna borta också, säger han finurligt och tänker på mård, råttor och andra som vill åt bytet.
Snarorna bär han på huvudet, under mössan, där de är lätt åtkomliga!

Helena Nilsson och hennes pappa, Rolf, jagar också ripa, men med kulgevär. Helena trivs utmärkt på Ryfjället, där hon får utlopp för sina utförsåkningstalanger. Storslagen natur, men branta sluttningar där riporna lätt kan komma undan.
Den vinterdag vi följer med, är det kallt: minus 26 grader i dalen, men det blir varmare ju längre upp vi kommer.
Som skytt måste hon komma ganska nära, för att träffa bytet. Hukande skidor hon så när flocken som möjligt, innan hon kastar sig ner och intar skjutläge. Hon får bara en chans, sedan är riporna borta.
- Där födan finns, där finns också bytet, säger Helena, som är van vid hårda strapatser.

Denna dag blir bytet inte särskilt stort, men några ripor hamnar i ryggsäcken. Rolf är också veteran när det gäller jakt. Han är uppvuxen i Virisen och försörjde familjen i unga år, på sin jakt.
- Jag levde väl mer eller mindre som en trapper, berättar han.
För honom är det skidor som gäller. Han vill vara nära naturen. Han har också hunnit vara med om dramatiska händelser på fjället. Men snöstormar tycker han inte är mycket att prata om.
- Man får lära av samerna. Dom har vant sig att klara allt slags väder.
För Rolf är jakten en kamp. Han kan inte tänka sig att sitta på pass. Han vill spåra upp bytet, vare sig det är ripa eller älg.