"Jag föddes mitt ute i den norrländska skogen. Så har jag alltid upplevt min barndom, träden, myren,bergen, mörkret och det intensiva sommarljuset. Även om min rastlöshet och längtan efter nya upplevelser, exotiska sandstränder och blinkande neonskyltar för mig ut i världen så har jag min hemvist i kakelugnens eldsken, rimfrosten i björken och blicken vilande i horisonten mot de välbekanta bergen.

En dag ute på hjortronmyren ställde jag ner min hink och tittade upp mot några granar vid myrkanten. Inom mig vände jag mig till Sara Lidman och vädjade: Sara, jag vill beskriva vårt Norrland som det ser ut idag. Hjälp mig Sara! Mina ögon fäste blicken på siluetten av två dvärgväxta granar vid kanten av myren när jag hörde Saras myndiga stämma säga:

- Du behöver inte min hjälp, det klarar du så bra själv.

Omtumlad med en stark förvissning om att mitt liv skulle få en ny dimension tog jag mina hjortronhinkar och vandrade hem genom skogen.

Oftast, innan jag börjar skriva, sitter jag en stund och ber Sara och andra eventuellt intresserade författare eller inte författare som har lämnat vårt jordeliv om stöd och hjälp i mitt skrivande.

Mina bästa skrivarstunder upplever jag på ett kalhygge med utsikt över en liten tjärn. Jag sitter lutad mot en stubbe, människorna i min berättelse får liv medan mina ögon vilar i naturen runt omkring mig."

Annicka Ternestål