|
|
|
"Att
skriva, måla och skulptera har varit min kallelse så länge
jag kan minnas, men när det var dags att göra verklighet av
den var jag för feg. Istället för att välja det
fria livet satsade jag på en gedigen utbildning i medicin. Kanske
hade upplevelsen av hur stor världen var och hur många möjligheter
den bar på, övertygat mig om att jag ännu inte var mogen
att följa min kallelse. Kanske spelade också min dragning
till naturvetenskapen en roll, liksom min stora nyfikenhet att få
veta hur människan och naturen fungerar.
Av medicinstudierna blev så småningom specialisering i ortopedi.
Samtidigt flyttade jag från München till Linköping och
när jag träffade mitt livs kärlek blev Sverige mitt nya
hem. Jag började forska på Hälsouniversitetet i Linköping,
disputerade 1992 och blev professor 2000.
Men ju mer jag fördjupade mig i mina vetenskapliga studier - under
flera år har jag också undervisat doktorander i vetenskapsmetodik
- desto mer började jag ifrågasätta den vetenskapliga
principen att spjälka upp forskningsföremålet människan
i allt mindre beståndsdelar. Den tycktes mig föra allt längre
bort ifrån det jag varit intresserad av från början,
nämligen att förstå människan som helhet.
Av den anledningen slutade jag min professorstjänst på universitetet
2002 och återvände till de två gamla beprövade
mänskliga metoderna författarskap och konst, som i mina ögon
har långt större möjligheter än forskningen att
låta oss förstå hela människan.
Det är också det min första bok handlar om: att beskriva
och fascineras av människans komplexitet, som innehåller
allt från de mest primitiva tygellösa drifter, som åtrå,
kärlek, hat, maktbegär till intuition, kreativitet och till
sist genomtänkta logiska, intellektuella resonemang. En spännvidd
som aldrig kan uppfattas med en vetenskap som endast tar hänsyn
till den del i oss som vi är medvetna om. Och vem vågar påstå
att alla våra handlingar domineras av genomtänkta överläggningar?"
|
