Under covidpandemin gick jag en skrivkurs ”write yourself” och jag skrev om händelser som på ett eller annat vis haft en roll i mitt liv och påverkat mina livsval. Min spruträdsla var ett tema, den hindrade mig initialt från att bli läkare, och mina tankar gick till doktor Sigrid Nygren som var skolläkare i min hemstad Skellefteå och som jag skyller detta på.

Sigrid var en privatpraktiserande kvinnlig läkare, känd för de flesta. Hon figurerade ofta i lokaltidningen Norra Västerbotten eftersom hon var mycket aktiv inom både politik, kultur och ordförande i kvinnoförbundet Fredrika Bremer. Hon arbetade även som skolläkare och samlade ihop alla årseleverna i gymnastiksalen för vaccinationer. När jag på 90-talet gjorde AT på Skellefteå Lasarett pratade kollegorna fortfarande om henne, hon hade gjort många intryck!

Vem var hon?

När covidepidemin avtog så dök det upp ett nytt begrepp ”antivaccare”. Kunde vacciner vara hälsofarliga?

Det blev än mer spännande att söka information om Sigrid. Vad var det som drev henne att införa allmänna vaccinationer på skolorna?

Av en slump fick jag veta att en god vän ägde Sigrids memoarer ”Att minnas”. Jag fick låna boken, och det visade sig därefter att jag dessutom var bekant med Sigrids syskonbarnbarn.

Jag fick även kännedom om att Sigrid haft en fosterdotter, Bettan, som generöst har berättat om sin uppväxt hos Sigrid.

Därmed blev det en bok om Sigrid och min ambition har varit att beröra folkhälsa. Tidigare egna erfarenheter som legitimerad sjukgymnast på Kolbäckens habilitering i Umeå finns med, för där träffade jag barn som blivit blinda på grund av att deras mammor fått röda hund under graviditeten. Därefter började jag på läkarprogrammet och utbildade mig till neurolog och rehabläkare.

Jag bor numer i Stockholm där barn och barnbarn finns och jag är med i en bokklubb och sjunger i kör, åker gärna skidor och spelar lite golf!"

Elisabeth Lindmark, januari 2026