”Vanligtvis blir man inte klokare av att vänta. Men likt ormvråken njuter jag av hur författaren sakta lägger sitt vishetspussel, utan att ens låtsas att det är det han gör. Det sjunger om hans penna – ena ögonblicket ’glad såsom fågeln i morgonstunden’ för att i nästa bli vemodig som Oskar Lindberg i sin fäbodpsalm i livets eviga dur och moll. Allt detta i en norrbottnisk strävsam men samtidigt förunderligt småleende och nästan utmynnande natur, där orden hela tiden finns – men utan att göra väsen av sig. Utom ibland, när vardagen liksom hejdar sig mitt i sin skenbart eviga lunk, visar sitt rätta ansikte och lika ordlöst som vanligt ger klart besked. Så nu vet vi, vråken och jag, hur det förhåller sig. Men vi säger ingenting. Möjligen kan vi avslöja att i sparsamhetens och mödans hemvist på jorden är äntligen allt gratis. Det är författarens sista pusselbit. Och vår.” /Larry Lundgren ”Inte heller kan den (ormvråken) frusta av skratt, sätta sig ner på en tuva, snyta sig och luta sig tillbaka, insupa mossans och grankvistens dofter eller förlora sig i den enklaste av drömmar”, är signifikativa rader av Folke An-tonsson i boken ”Vad ormvråken inte vet”. Signifikativa därför att tanke och dröm och reflektion vävs ihop och även kan doppas ner i ett djurs, en fågels, väsen.” ”… Antonsson skriver lätt och ledigt och hittar ofta någon sorts knorr på historierna trots ofta en mycket mörk social botten.” Ingemar Nilsson NSD (Norrländska socialdemokraten)