Lennart Pettersson berättar, i versens form, med stillsam humor, om sin uppväxt, utbildningstid och möten med andra människor. Boken omfattar 42 berättelser. Dikten "Petra", som finns under ett av de tio huvudavsnitten, får utgöra ett litet smakprov på innehållet: Petra Hon lärde mig ungerska från tidig morgon till mitten av dan Efter lektionerna åkte vi till innerstan Vi tog buss och tunnelbana Hon pratade och pratade som en lärarinna har för vana Med buss åkte vi nästan en timma I värmen var någon nära att svimma Folk på bussen var blöta av svett Några använde pappersservett På bussen berättade hon en obegriplig vits Vi satt mitt emot varandra på var sin sits Hon pratade högt så att jag hörde då bullret från motorn alltjämt störde Då hon märkte att jag poängen med vitsen inte begrep tog hon till ett gammalt pedagogiskt knep Mer och mer höjde hon röstens styrka En metod som man i Sverige slutat dyrka Jag kunde ej få hjälp av högre makter då läraren använde sådana takter Impulserna till förståelsen arbetade fel Därför gick det ej att av poängen få ta del En gammal man, klädd i kostym, ville ej höra denna höga röstvolym Han ville hennes ordflöde stilla och frågade Petra: – Hör han illa? Tillsägelsen skedde med denna fråga Den förstod Petra med sin goda förmåga Hon böjde sig fram och med vanlig ton serverade hon vitsen i tysk version