Dimman framför mig är rent matematisk. Bakom mig finns ett hus där någon nyligen dött. Det lyser i ett av fönstren men det enda jag ser i backspegeln är en gul sockerbit med en massa jag inte kan definiera. Visst är det konstigt hur lite vi vet om oss själva? När man kör bil ser man vyer passera, man ser andra bilar dyka upp för att sedan försvinna igen. Det sitter människor i bilarna. Man lyssnar på radio. Man tittar på klockan. Man ser årstiderna växla. Helljusensamhet är ett sätt att göra något konkret av alla tankar man hinner tänka i en bil.
Boktokig om Helljusensamhet!
Läs vad bloggen Violensboksida skriver!